Litteraturhyllan

Det känns lite som Bones, man går och väntar och väntar på att de två huvudkaraktärerna ska sluta svamla och kyssa varandra, sen får man se om serien blir bättre eller sämre. Säsong 3 var lite slö och tråkig men nu i säsong 4 så fick den ett riktigt upplyft med några cliffhangers och väldigt många avsnitt som sög fast en att se fler men i slutet började det dala för att få ett spännande slut på säsongen.

Det är fortfarande inte klart om serien blir upplockad för en 5e säsong (Den blev upplockad för en 5e säsong) och det gör faktiskt inte mig någonting om den skulle läggas ner nu, bättre det än att nöta på i samma fotspår som tidigare och jag är spyless på serier som det görs fler säsonger på men som borde ha lagts på hyllan för längesen. Klart folk fortsätter se säsong 6-7-8 för att få veta hur allting slutar och få svar på sina frågor.

Fjärde boken i Hammarybyserien, även denna är en fristående bok men en serie är en serie och även om det är nya mord som blir uppklarade i varje bok så är det ändå allting runt omkring som man behöver ha läst de tidigare böckerna för att förstå. Och Hammarbyserien har väldigt mycke runt omkring poliserna i serien och det blir bara bättre och bättre, man sugs in i boken och vill aldrig att den ska ta slut.

Efter en krogrunda med sina trebästa grabb polare blir familjefadern Sven-Gunnar Erlandsson skjuten med två skott bakifrån. Vem är så feg att han inte vill se vem han avrättar? Vad kan Sven-Gunnar ha gjort som är så hemskt när alla bara talar gott om han som träna ungdomar i fotboll och hälsar och hjälper de hemlösa.

Det blev lite grötigt med så enormt många poliser och alla som kände den mördade som skulle förhöras hit och dit så innan man var inne i boken blev jag lite förvirrad men Carin Gerhardsen skriver på ett bra sätt så man fort rätar upp frågetecknena kring vem som var vem sedan tidigare böcker.

En av mina svenska favorit författare-serier :)

Jag ville spara och vänta på att hela triologin fanns här hemma så jag kunde läsa dom i sträck men var ju inte ens säker på om jag skulle gilla den första delen så började läsa Kråkflickan. Ju mer jag läste ju mer förvirrad blev jag, ibland handlade det om Jeanette som är polis och som får några våldsamma pojkmord att lösa, ibland var det psykoterapeuten Sofia, sen Samuel Bai och Victoria Bergman och ibland ur någon pojkes perspektiv eller någon flicka. Ja ni hör ju hur grötit det var, ett kapitel hit och ett dit och bara lösa trådar. Till slut började det vävas ihop mer och mer och när jag äntligen började få lite flyt i läsningen så var boken slut aldeles för fort eftersom man lämnades med mängder med frågetecken, fortsättnings följer....
Triologin handlar om Victoria Bergmans svaghet, och jag tror jag har svar på några av alla frågorna men jag kan ju inte vara säker på hur författarna tänker förens jag har läst del 2 och 3. Jag "måste" ju läsa dem men tyvärr så tyckte jag inte att Kråkflickan var någon höjdare, för grötigt väldigt länge och sedan för många frågetecken i slutet för att jag skulle gilla det, men svar vill jag ju ha så måste se till att få hem fortsättningen.