Litteraturhyllan

Johan Theorin har överträffat sig själv, hans två första böcker Skumtimmen och Nattfåk har en del märkliga inslag men denna bok är någonting helt annat. En författare som blir bättre för varje bok han skriver.

 

Den här boken utspelar sig inte på Öland som de första utan på sveriges västkust dit även Jan Hauger har sökt tjänst som förskolepedagog på Gläntan. Det är ingen vanlig förskola utan den ligger granne med psykiatri mottagning, Sankta Patricia men som har fått öknamnet Sankta Psyko.
Det är de intagnas barn som går på förskolan och som under noggrann övervakning får träffa sin intagna förälder.

Jan har hemligheter, han har inte berättat för någon om vad som egentligen hända när en pojke försvann på en förskola som han jobbade på för nio år sedan. Han har heller inte velat prata om när han själv låg intagen på en psykiatrisk mottagning.
En natt när barnen sover djupt hämtar Jan nyckeln till källardörren, låser upp och börjar gå nedför trappan som leder in till Sankta Patricia.

Jag blev lite besviken över slutet, det känns inte helt genom arbetat utan fram stressat men helt klart en bok som jag rekomenderar andra att läsa, speciellt om man har läst Theorins tidigare böcker och blivit lite besvikna då kommer denna som en glad överraskning.

Betyg 3,5/5